En förtryckt seger för Iran

Det är inte bara kring värdnationen Qatar som det blåser under detta underliga mästerskap i fotboll. Vindarna har även nått det iranska fotbollsförbundet som efter en mycket turbulent tid i landet valt att protestera mot regimen, och sedan gått med på deras villkor. 

Situationen i den islamiska republiken (IR Iran) har sedan den 22-årige Masha Amini greps och dog av skadorna från den iranska sedlighetspolisen. Anledningen bakom gripandet var att hon brutit mot lagen om att täcka håret med hijab. Efter detta har protester mot både hijablagen och regimen brutit ut. På torg har människor samlats och bränt den iranska flaggan samtidigt som kvinnor har klippt av sig håret och kastat bort sina sjalar. 

Vad har detta med fotbolls-VM att göra? Historiskt finns det flera korrelationer mellan förtryckta människor och landslagsspelare som tar ställning. Ta bara det tyska landslaget som innan matchen mot Japan i onsdags höll sig för munnen under lagbilden. En aktion som skulle symbolisera att FIFA tystade deras munnar genom att förbjuda one love armbindeln.

Även det norska herrlandslaget tog ställning innan en VM-kvalmatch då de hade på sig tröjor med budskapet “Human rights. On and off the pitch”. Som nämnt i inledningen av texten så valde även det iranska herrlandslaget att protestera, inte mot FIFA eller de bristande mänskliga rättigheterna i Qatar, utan mot sin egen regim. 

Inför den inledande matchen i Grupp-B där Iran ställdes mot England valde de iranska spelarna att inte sjunga med i nationalsången. Detta i ett tecken av solidaritet för de som protesterar, blir förtryckta, tystas ner, skadas och omkommer i hemlandet. 

Detta uppfattades av många som en fin aktion av spelarna, även av undertecknad. Det går dock inte att bortse från att problematisera detta. Vad blir konsekvenserna? Leder detta till fler protester som kan leda till fler dödsfall? Hur kommer regimen att motta detta budskap? Svaret på den sista frågan kom med tydliga besked idag, fredagen den 25 november. Under förmiddagen tågade det iranska landslaget in på Ahmed bin Ali Stadium för att förkunna deras andra gruppspelsmatch. Denna gång ställdes det mot ett annat brittiskt motstånd, Wales, som i sin inledande match spelade lika mot USA (1-1). När tiden var kommen för nationalsånger var många spända på hur det iranska landslaget ledda av lagkapten Ehsan Haji Safi skulle agera. 

Det blev ingen protest denna gång och det blev ingen gemensam tystnad. Däremot blev det en märklig typ av mumlande och mimande till tonerna av Sorude Melliye Jomhuriye Eslâmiye Irân. Det finns inga bevis på att detta skulle vara en motaktion från den iranska regimen men man behöver knappast glasögon för att förstå att det finns ett samband här. Se klippet nedan med scener från arenan: 

Det är långt ifrån självklart vad som sades till de iranska spelarna och varför de agerade som de gjorde. Om regimen hade kommit åt spelarna och motiverat till en förändring så gäller det inte supportrarna på plats. Under nationalsången buade en stor del av den iranska publiken samtidigt som en kvinna kunde ses hålla upp en tröja med nummer 22 och Masha Amini på ryggen.

Starka och märkliga scener var det. Riktar vi fokus mot det som hände på planen så tog det iranska landslaget en otroligt viktig seger, både sportsligt men också för nationen. Drabbningen såg ut att bli en mållös sådan även om Iran var närmast med två skott i virket under den andra halvleken. I den 84:e minuten tog Wales målvakt, Wayne Hennessey, ett blodrött kort och Irans slutforcering mot tre poäng tog fart på riktigt. Så kom det tillslut, målet. I den 98:e minuten fick den inhoppande mittbacken Roozbeh Cheshmi ett skottläge utanför boxen och kunde med sträckt vrist borra in bollen vid den bortre stolpen. Den vilda glädjen bland spelarna och publiken gick nästan att ta på, men det var inte slut där. Tre minuter senare,  i den 101:a minuten, kunde högerbacken Ramin Rezaeian kyligt chippa in 2-0 målet och definitivt kungöra vinsten. 

Detta innebär att det iranska landslaget fortfarande har chans på slutspel. I skrivande stund placerar de sig på en andraplats, vilket kan förändras beroende på utfallet i USA-England 

ikväll. Vid vinst för England räcker det med ett kryss i den sista matchen för Iran mot USA för att kvalificera sig till slutspel. Detta är långt ifrån en enbart sportslig historia. Hur kommer det iranska landslaget att göra under nästa nationalsång? Allt annat än en mumlande visa skulle förvåna mig. Hur som helst blev det seger för Iran, en förtryckt sådan. Inte minst för fotbollslandslaget men kanske också för befolkningen? 

Tor Sundberg 

Kära läsare, Allting som struntprat.se producerar får du ta del av utan kostnad. Att skapa en bra produkt inom det här fältet kräver mycket tid och kreativitet,  ändå är det inte speciellt lönsamt.
Jag skulle därför bli otroligt glad om du ville vara med och stödja det här projektet. Allt stöd går till att täcka kostnader för att driva magasinet. Swish: 073-333 03 30