Legenden Ronnie Peterson!
Ännu ett Grand Prix, ytterligare ett W för den flygande holländaren Max Verstappen! Det är #11 för Verstappen för säsongen när han fortsätter att utöka sin enorma ledning för förarmästerskapet!
Svårt att titta på helgen omgång och inte tänka på vår egna Svenska legend Ronnie Peterson som var inblandad i en olycka på Monza och avled dagen efter den 11 september 1978.
Klipper in en fin text från italienska F1 Dimensions:
Fart, unik talang, grit och mod, nummer ett trots att han aldrig vann Formel 1-världsmästerskapet.
Ronnie Peterson förtjänade så mycket bättre i sin karriär.
Han slutade VM på andra plats två gånger, mars 1971 och Lotus 1978.
Det var med Scuderia grundad av Colin Chapman som han lyckades sätta alla sina köregenskaper i rampljuset, duellerade lika med sin lagkamrat och regerande mästaren Emerson Fittipaldi som tog fyra segrar 1973.
I och med brasilianarens flytt till McLaren blev han Lotus ledande förare 1974 och 1975, svåra år då brittiska Scuderia inte kunde kämpa om titeln.
Colin Chapman övertalade honom att tacka nej till ett Shadow-kontrakt från 1976 genom att påskynda utvecklingen av Model 77, men efter ett enda lopp lämnade Peterson laget vidare till mars.
Efter Niki Laudas dramatiska olycka vid Nurburgring kom han väldigt nära en affär med Ferrari 1976, med uppmaningen från Conte Gughi Zanon, men österrikaren lyckades bryta affären.
1977 gick han över till skogshuggaren Ken Tyrrells domstol, med en sexhjulig P34-modell nu avsedd för pension.
1978 återvände han till Lotus med kontrakt som andraförare. Colin Chapman bestämde sig för att faktiskt satsa på Mario Andretti. Peterson lyckades ändå sätta sig själv i rampljuset, anlände ofta för att etablera ledarskapet för den italiensk-amerikanska piloten och presenterar sig på kvällen inför Italiens Grand Prix som Andrettis enda tävlande i VM.
En fruktansvärd olycka i starten satte dramatiskt stopp för titelduellen. Peterson, som blev skjuten av James Hunt, slutade våldsamt mot spärrarna. Trots att han var vid medvetande var skadorna på hans ben mycket allvarliga, och den svenske piloten förflyttades till Niguarda-sjukhuset i Milano där han genomgick en lång operation.
Han dog nästa dag, 11 september 1978, av en lipidembolia.
