Räcker filmens titel för att väcka ditt intresse eller är du en person som ryggar tillbaka när du hör den?

Oavsett så handlar filmen om Hanna (Katia Winter) som är mitt uppe i livet och karriären och vill skaffa ett andra barn med Morten, men istället avslutar han deras förhållande.

Plötsligt står hon utan jobb, lägenhet och bästa vännen Carro, som tröttnat på Hannas stressande. Hanna gör vad hon kan för att rädda sig ur sin sits och få sitt liv tillbaka, vilket resulterar i pinsamheter och smärre katastrofer.

Men så blir Hanna vän med Liv, som ger henne mod att börja lyssna på sig själv, njuta av allt livet bjuder på och sluta ställa upp på omöjliga premisser. Så frågan är om vi började heja på Hanna eller om vi hellre sett att hon fortsatt prestera istället?