Vägen mot Le mat-pokalen

Första omgångarna är nu avklarade, sommarlovet är över och nu väntar 51 omgångar av olika dignitet innan det är dags att tävla på riktigt om Le Mat-pokalen.

 

Så vad kan man säga allmänt om den första omgången mer än att nykomlingen HV71 inte va van vid tempot så som det brukar vara. Spelet såg på många håll ut lite som försäsong fortfarande fast med ett högre tempo. Så allt var som det skulle helt enkelt och Luleå gjorde det de alltid gör, vinner en hemmapremiär.

 

Fanns andra saker att ta med sig, hyllningen av Jimmie Ericsson till exempel, kändes absolut inte värdig en av SHL:s främsta kaptener de senaste decennium. Nu vet jag inte hur det var på plats men genom tv rutan så såg det bara B ut. Skärpning säger jag till Skellefteå!

 

En sak från helgens matcher som jag skulle vilja ta upp är hur domarnivån ändras under säsongen. Ta tag med hårdhandskarna nu i början av säsongen så sätter ni en standard, så har det alltid varit!

Höjdpunkten i dåliga beslut i helgen måste vara matchstraffet på Timrås Erik Walli-Walterholm. Detta är ett tydligt exempel på där försvarande spelare väljer att sätta sig i en dålig situation och inte våga ta smällen. Utvisning? absolut men matchstraff är alldeles för hårt!

 

Avslutande och för att summera matchen mellan Luleå och HV lite närmare. Det var ett betydligt piggare Luleå än vad jag hade förväntat mig och försvarsmässigt såg det stabilt ut.

 

HV bjöd upp till dans i första perioden men det syntes att ju längre matchen pågick att man inte va vana vid att lagen i SHL kör 100 procent och att Luleå kör 110. Kommer inte ändra mig på punkten att HV kommer vara ett topplag i år för det har man kapaciteten till, det gäller bara att gubbarna får spela ihop sig och komma in i tempot.

 

En som hittat tempot var Leo Komarov som nästan kämpade till sig ett friläge i boxplay och hade häpnadsväckande 7 tacklingar under matchen. Att den powerforward kommer vara nyttig för Luleå råder inga tvivel om, däremot är frågan om Bulan matchar laget rätt vi vet alla hur lång tid det tog innan han vågade prova Omark, Tyrre och Andreasson.